The lion's roar
Att överdosera just nu
toner som blir känslor
och tvärtom igen
AndImagoddamncowardbutthenagainsoareyou
First Aid Kit
Hanna
Just nu vill jag inget hellre än att vara i en stad byggd på björkar
DetfinnsingenattbehagaIngetattförklaraIngetattförsvaraJaggavuppförlängesen
Melissa Horn
Det känns ännu sämre nu
Att med de fallande löven ändra soundtracket till mitt liv
och låta någon annan spela på mina hjärtsträngar
med ord om att inte bli sams med sommaren
och den där raden som får luften att darra
om hur världen skulle rasa
och jag tror att något rasade på augustis första kväll
när mina efterlängtade kyssar redan getts bort kvällen innan
så kanske var det då jag bytte Veronicas sommar
mot Melissa och hennes höst som utan medlidande
gjorde juli till augusti
Jagskaaldrigvaramotnågonannansomduärmotmig
Melissa Horn
Can I
I dare you
Youneedsomebruisestoknowyouralive
Säkert
Hymn for you to sing
Det finns för många låtar som kryper in under huden och liksom stannar kvar för många rader för många känslor för att mina ord ska hinna med för att det ska hinnas med att betyda något så som orden blir meningslösa utan mening som bildar gåshud på din underarm i eftermiddagssolen så som jag vill beröra dig men aldrig räcker fram räcker till duger alls blir något du trasar sönder i takt med evigheten som krymper till takten av dina tysta hjärtslag och inte ikväll älskling jag försöker drunkna i musiken dölja tomheten bakom trumslagen
ThistoshallpassandIpromiseitwillbeeasierthistime
Nina Kinert
Jag kommer
Att återigen knuffas runt i gruset i en park
att vara tretton igen på ett torg
att sitta ensam bland hundra tillsammans med tonerna
att sjunga med i varje låt och göra varje ord till sanning
att ännu en gång bli älskarinna till musiken
JajagvetatthonärsötmenhålltillbakaFörjaghartrillatditjagharfallitjagharvaknat
Veronica Maggio
I see you, you see me
Jag satt på en buss idag med toner i öronen. Och jag hittade
sånna där som får det att kännas nånstans inuti. Som fick mig
att bli alldeles nostalgisk, för det var en sån låt som fick mig att
bli två år yngre och miljoner tankar lättare. Jag längtar inte tillbaka.
Men jag saknar fortfarande orden, vill författa igen. Hitta vänner
som Will, själsfränder i orden, till toner av de magiska numren.
The Magic Numbers
Another chance
Yeah
It´s big
It´s small now
Small?
It was bigger before
Scary
Yeah that´s my problem
Video att älska
Roger Sanchez
I-pod X-mas
AndasforpresentsYoufuckIhadanI-podnanowithyournamewrittenonit
Vänner
10. Om du lämnade mig nu
9. Pollenchock och stjärnfall
8. Timglas
7. Du får mig
6. Fria vägar ut
5. Vårdag i november
4. Pacemaker
3. Inte för kärleks skull
2. Att fånga en fjäril
Som jag hade dig förut
Not forever
Ibland tycker jag om Youtube
För varje hjärtslag
Musikbyrån och Robyns With every heartbeat på svenska med favoriten Annika
And I found this boy
Vackrast i årets Melodifestival
Varje litet steg
Ikväll kikade jag lite på det här fenomenet som man har valt att kalla melodifestivalen, och eftersom jag jobbar som jag gör nu mer så var det första gången för året som jag lyckades se mer än bara sista snabbreprisen. På ett sätt verkar det nästan bli skrällarnas år med tanke på att alla mor-och farmödrar bestämde utgången i första deltävlingen, andra bjöd på en kollektiv protest mot förhandsfavoriter och denna kväll, tja... Man skulle ju kunna tro att Lordis storslam för nått år sen och Arks segertåg förra året banat väg för en bredare musiktolerans, men det är kanske att hoppas på för mycket. För finalen återstår ju. Ola Salo i all ära, men jag tror inte att Sverige är redo för att göra Alexander Bard folklig. Eller att fröken du kan vara temepen och tre hål, det har jag Frida ska anses tillräckligt rumsren för att representera Sverige internationellt. Och herr Sjögren känns lite för gammal. Underbarnet Amy för ung. Bromöllas blonda stolthet en aning för... blond. Identiska tvillingar någon? Nej, om inte nästa vecka bjuder på någon riktig bubblare tror jag Andreas Johnsson och hans sköna mö fortfarande sitter på trumf-korten, trots den skakiga starten. Själv njöt jag av Eskobar idag, vilka kom sist i delfinal nummer tre. Och förra veckan ställde sig en man på scenen som för mig var en så stor chock att jag nästan satte tungan i halsen när jag först läste att han skull vara med. Men trots att han inte direkt hamnade i toppen i denna folkkära tävling, så tar han en topplacering hos mig varje gång han undslipper en ton. Jag minns första gången jag dansade runt till tonerna av hans röst i en helt annan livstid, varje lördag- och söndagmorgon i P3 Svea. Och sen kom Varje litet steg och skar rispor i mitt hjärta. Han får gärna rispa mig igen och igen, trots att han nog aldrig blir folklig.
How can you live with yourself?
Jag trodde jag var bra på att leva i bubblor
Han är med mig nu
Tänkte passa på att tipsa om en liten duett så här på måndagskvällen,
nämligen med min allra käraste Annika Norlin. Som oväntad duettpartner
står Peter Jöback, och jag älskar det vågade i den konstellationen.
Last Word
Ikväll spelar Florens Valentin och Monebrother i O'Learys nya lokaler i Östersund
och därför bjuder jag idag på en duett med Anders och Liv Marit
Marit Bergman & Moneybrother
I wonder who is like this one
Apropå mitt tidigare inlägg och det lilla fenomen vi kallar Facebook så fick jag häromdagen en ny groupinvitation. En samlingsplats för alla dom som anser Annika Norlin vara drottningen av musikvärlden i dagsläget. Om någon möjligtvis missat det trots alla inlägg hon fått ackompanjera så tillhör jag den skaran. Så tack Lennart. Utan den hade jag missat hennes nykomponerade ord. För att se musiksveriges skönaste tjej sjunga sin nya låt i en hiss, klicka här. Och njut av det opretentiösa och underbara.
Hello Saferide
Det här är ingen kärleksdikt
En vecka innan jag första gången åkte till en ö en bit härifrån så satt jag på msn och pratade med en underbar liten människa som heter Maja. Bland mycket annat hon hjälpt mig med så skickade hon just den där kvällen över ljudfiler till mig för att fylla upp min mp3 för de kommande månaderna. Och eftersom min lilla manick från Philips bara rymmer 1 GB så hann jag ju med att lyssna på dom där låtarna ett antal gånger under dom där sexton veckorna, och ändå när jag hör vissa av dom nu så kan jag minnas en specifik stund när dom tonerna ekade i mitt liv. Just den här låten får mig att känna mig som om jag är tillbaka där, längs vägen genom Patalavaca med Dunas till vänster som skymmer lite av utsikten av solen som går ner över Atlanten.
Den här låten tror jag började som en dikt. Skriven av min favoritkrönikör i tidningen Glöd som jag brukade sno åt mig när jag gick i gymnasiet. Numera är han en av programledarna i programmet Filmkrönikan i SVT som jag kikade på igår kväll, och när jag i våras en själlös dag fick för mig att kolla vilken dikt på sockerdricka.nu som har mest favoriter, hittade jag den igen.
Tack Maja.
Navid Modiri
(går att lyssna på eller ladda ner här)
