Det här är ingen kärleksdikt
En vecka innan jag första gången åkte till en ö en bit härifrån så satt jag på msn och pratade med en underbar liten människa som heter Maja. Bland mycket annat hon hjälpt mig med så skickade hon just den där kvällen över ljudfiler till mig för att fylla upp min mp3 för de kommande månaderna. Och eftersom min lilla manick från Philips bara rymmer 1 GB så hann jag ju med att lyssna på dom där låtarna ett antal gånger under dom där sexton veckorna, och ändå när jag hör vissa av dom nu så kan jag minnas en specifik stund när dom tonerna ekade i mitt liv. Just den här låten får mig att känna mig som om jag är tillbaka där, längs vägen genom Patalavaca med Dunas till vänster som skymmer lite av utsikten av solen som går ner över Atlanten.
Den här låten tror jag började som en dikt. Skriven av min favoritkrönikör i tidningen Glöd som jag brukade sno åt mig när jag gick i gymnasiet. Numera är han en av programledarna i programmet Filmkrönikan i SVT som jag kikade på igår kväll, och när jag i våras en själlös dag fick för mig att kolla vilken dikt på sockerdricka.nu som har mest favoriter, hittade jag den igen.
Tack Maja.
Navid Modiri
(går att lyssna på eller ladda ner här)
