Eternal Sunshine of the Cynical Mind

Jag insåg en sak för ett tag sen. Att jag i två år helt omedvetet lämnat en lika lång lucka i mina ord. Från december till april. Och jag vet inte om det var orden som lämnade mig eller om det var jag som övergav dom. Om inspirationen försvann eller om det var jag som vägrade känna efter. Nu lyssnar jag på Melissa Horn när jag jobbar ensam på söndagar och hennes ord får mig att sluta fundera på varför. Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd brukar vi sjunga tillsammans när butiken är tom och det bara är kvitton och femtioöringar som räknas. Jag tror att jag ska lyssna mera på musiken nu, för det finns fortfarande ord som behöver beröras och beröra.


                                               Jagskaaldrigmersägasanningentillnånsomsaknarförmågaattförstå
                                                                                                                                               Melissa Horn

Jag har en förkärlek för annorlunda kärleksförklaringar. Som säger så mycket mer än ord som älskar längtar saknar. Sånna där kärleksförklaringar som aldrig skulle platsa bland vita klänningar och flugor men som säger så mycket mer än happily ever after. Som inte för kärleks skull en sång av Lars som jag nu undviker att lyssna på. Våren 2007 vandrade jag runt i ett kallt Stockholm och på en papperskorg satt en liten lapp med orden världen är vackrare med dig och bara det lilla slår ut allt. Och sen köpte jag en bok på pocketshopen som jag sträckläste på en träbänk på stationen.



Jag är en sån som bara vill ligga med dig,
bara ligga med dig

Det är min enda avsikt.

Jag vill ligga med dig
för att komma rtiktigt nära,
med din hud och min mun
och alla dina händer
och all längtan du drar på,
ligga med all din tomhet och
uppgivenhet,
den där känslan av att allt
ändå är helt meningslöst.

Jag vill ligga med
alla dina gamla somrar
och dina osorterade minnen,
som fotografier i stora högar,
ligga mej igenom din ängsliga barndom,
alla de obegripligt tunga hinder
som du snorigt fått forcera,
med dina underarmar
och alla dina
ensamma kvällar i livet,
jag vill ligga med din rädsla
för att bara dö från jorden
eller inte få några barn
eller att ena bröstvårtan
ska kika ram när du har tajt linne,
jag vill ligga mej igenom all
din solkiga längtan,
alla svåra beslut,
all hopplöshet
och trötta himlar som hamrat
sönder eftermiddagarna
bakom persiennen
i ditt flickrum,
alla resor och bedövade
stunder i tågkupéer,
uttittad av sånna som
aldrig sett dig.

Jag vill ligga med
dina gamla bortkliade myggbett,
dina hoppfulla skolstarter,
ligga mej igenom
din trötta gamla källare
full av nötta affischer och 
brev skrivna med starlethandstil,
dina brevvänner,
trappuppgångar,
körsamlingar,
lessnader,
höstar,
tysta söndagar
och overkliga förnimmelser av
på avstånd glimmande fönsterrutor,
blänk i parkerade bilar
och suset frn vägarna
runt omkring staden,
av livet
som pågår någon
helt annanstans.

Varenda muskel i din kropp,
varenda fräken,
varenda solglimt
och varenda stund du väntat ut,
varenda plats du besökt,
vartenda ögonblick du varit i,
vartenda liv du levt
- vill jag ligga med.

Jag är en sån som bara vill ligga med dig.

 

Jag har inte förlåtit dig. Inte än. Men jag försöker, varje dag. Jag antar att sånt här med förlåtelse är svårare när man är ensam kvar. Jag brukade skriva så mycket när jag var yngre. Hade alltid ett skrivblock i närheten, ifall att. När jag var riktigt liten trodde jag att allt var tvungen att rimma för att det skulle räknas som poesi. Nu har jag lärt mig att alla ord är poesi så länge dom är skrivna med känsla. Men jag tror att jag har svårt att skriva med känslor nu för tiden. Det sista jag med säkerhet vet att jag skrivit med känsla var bittra rader i min lakritsbok, och dom har två år på nacken. Jag brukar hålla mig borta från dom så mycket jag kan, för bitterheten är motsats till förlåtelse. Jag skrev att om det var så. Att du ljög när du sa alltid, och att vi aldrig älskade. Då var det inte värt det, och jag ångrar varje sekund. Så jag har inte fölåtit dig. Än.

Ett nytt liv

Varje höst
vill man egentligen
flytta till ett nytt område
där ingenting
ännu är bestämt,
möblera och köpa nytt,
få nya grannar,
nya kompisar,
sakta vänja sig vid lukten
i de halvtomma rummen
utanför på gatan,
en annan värld,
en helt ny ordning.

Börja från början
i garderoberna.

Nya vanor
nya ljud,
nya mellanmål,
ett nytt liv.

Nu ska allt bli bra.
Den här gången ska
inget gå fel,
den här gången ska
allt bli bra.

                            Fredrik Lindström - Jag är en sån som bara vill ligga med dig

I´mleavingthisplaceButthereisnothingI´mplanningtotakeJustyou

Bright Eyes

                    Och det är redan försent

I'mhearingwhatyou'resayingButIjustcan'tmakeasound

One Republic