28 januari 2018

På något orimligt vis
Har det redan gått en hel månad
Sedan den där snöiga torsdagen
När tiden gick ur led 
Stannade för dig
▪️
I fredags visade sig den del av världen 
Som vi brukar kalla vår
Från sin bästa sida
Och vi som burits i dina armar
Fick bära dig
Till din sista viloplats
Under blå himmel
Och vintersol
Bland gnistrande kristaller
▪️
Idag faller snön igen
Hänsynslöst
Rundar av alla vassa kanter 
Suddar ut konturerna
Bäddar in världen
Och sorgen
Under ett skyddande täcke
▪️
Pappa ❤️
▪️
(du som ständigt var försenad
kom alldeles för tidigt hit)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0