1 januari 2018

Det är så svårt att greppa att tiden där utanför verkar fortgå i samma takt som vanligt, när jag är kvar i 2017 och väntar på någon som aldrig mer kommer att komma hem.

Pappa, jag saknar dig ❤️
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0