Får jag
Ibland så kommer det över mig precis hur mycket jag saknar att ha någon som du i mitt liv. Någon som man kan ringa ibland bara för att prata om precis ingenting men ändå allting som vi har gemensamt och ännu inte vet om. Berätta sånt som vi aldrig hann berätta och om allt som hände sen som vi aldrig gjorde. Önskar att vi kunde springa på varandra på stan och helt spontant bestämma oss för att ta en fika och du skulle skratta åt min kopp te och säga något i stil med att te är något bara komunister och bohemer dricker och vi skulle prata bort timmar så som vi gjorde en gång. Men istället är jag rädd för att ens säga hej nu för tiden, och jag önskar ibland att det inte vore så. Humlan.
Faständukanskesägerjabaraförattvarasnäll
Säkert
