Anna
Ibland tänker jag på dig. Saknar dig till och med. Vissa dagar undrar jag om du alltid ska skugga mig. Som dom där gångerna då jag måste avbryta mig själv mitt i en mening för att jag i några tanklösa sekunder uttalat början på såna ord som fortfarande är dina. Efter tusen och ännu tusen dagar kanske dom blir mina. Det är som om jag hör din röst istället för min egen fortfarande. Vissa nätter drömmer jag till och med om dig. Som om du skulle komma tillbaka och göra alt ogjort. Som om det skulle fylla igen det där tomrummet i min vänstra kammare. Som om jag skulle vilja att du gjorde det. Som om vi inte vore lyckligare utan.
Andshe'dneverhavetoknowwhatit'slikewhenyourheartbreaks
Kommentarer
Trackback
