For today I am a boy
"Hör nu på. Var och en, beroende på hur han känner henne, tillskriver henne en verklighet, inte sant? Många verkligheter således, min vän, som "verkligen", och det är inte bara ett uttryck, gör att signorina Anita är en person för dig, en annan för mig, en tredje för sin mor, en fjärde för kommendör Ballesi och så vidare; även om var och en av oss inbillar sig att den sanna signorina Anita endast är den vi känner, och också hon, ja i synnerhet hon, hyser illusionen att hon är en enda person, hela tiden densamma, för all och envar.
Vet du vad denna illusion har sin grund i, min vän? I det faktum att vi uppriktigt tror oss vara alla personer samtidigt, var gång, i var handling vi begår; medan så tyvärr inte är fallet. Det inser vi när vi, av högst olyckliga omständigheter, plötsligt sammankopplas och förbinds med en enda handling bland alla dem vi begår; då inser vi verkligen att vi inte är alla personer samtidigt i denna handling, och att det skulle vara orättvist att döma oss endast utifrån den, sammankoppla och förbinda oss med den, fjättra oss vid skampålen under hela vår existens, som om den till fullo sammanfattades i denna enda handling.
Nu är du på väg att begå just denna orättvis mot signora Anita, min vän."
Luigi Pirandello - Svar
OnedayI'llgrowupAndbeabeautifulwomanOnedayI'llgrowupAndbeabeautifulgirl
Anthony & the Johnsons
Don't bother
Blås på mig
WearenotinloveWejustgoblindWhenweseeeachother
Britta Persson
There's too much love
Appropå tapeter har jag inatt insett att det i mitt rum saknas underliga mönster på väggarna eller reliefer i taket att låta ögonen leka över då tankarna spelar flipperspel mellan öronen och orden som fastnat någonstans i mörkret håller en vaken i tomrummet efter ekot
Han är med mig nu
Tänkte passa på att tipsa om en liten duett så här på måndagskvällen,
nämligen med min allra käraste Annika Norlin. Som oväntad duettpartner
står Peter Jöback, och jag älskar det vågade i den konstellationen.
How come your arms are not around me
bakom deras ryggar satt en tapet som är som tagen ur That Seventies Show
Every day I love you less and less
Tack gode gud för Egypten
Re: Always on my mind
Hello Saferide
While you´re on your way
I'm a terrible person
I en stad jag kallat hemma hörs pistolskott varje natt
It'sgonnabeabaddayComesunday
Två brustna hjärtan och tio blå
Hallelujah
Jag vet inte varför jag har så svårt för högtider. Varför det alltid känns så tydligt dom dagarna att en människa bara är en. För mig. Jag trodde det på något sätt skulle vara lättare så här, självvalt och kravlöst. Men ändå går jag och lägger mig med någon sorts sorg bakom ögonen, så som jag alltid gör. Jag tror att jag har glömt hur det känns att få livslust av en annan människa. Och jag kan fortfarande inte riktigt vänja mig vid att vakna bredvid någon annan. Sova till ljudet av någon annans andetag då dom inte är dina.
RememberwhenImovedinyouAndtheholydarkwasmovingto
Jeff Buckley
Julie
Förra veckan såg jag väl valda delar av filmen Sweet Home Alabama. En sån där film som egentligen ska ses med en sån person som skrattar redan innan den dumma översättningen av you're shitting me ens dyker upp i rutan. Bara för att. Med en sån person som går fem meter bakom en när man vandrar mot ovissa stunder bara för att se till så att man vågar. Med en sån människa som man vet alltid finns där, och som man vill ha runt sig när man är isär och livet tar oväntade vändningar. Någon som håller ihop en när man är trasig. Jag saknar dig.
Andallyou'refriendsaremovingtoLondonWhilethecherrytreesarestillinblossom
Jens Lekman
