Eternal Sunshine of the Cynical Mind

Jag insåg en sak för ett tag sen. Att jag i två år helt omedvetet lämnat en lika lång lucka i mina ord. Från december till april. Och jag vet inte om det var orden som lämnade mig eller om det var jag som övergav dom. Om inspirationen försvann eller om det var jag som vägrade känna efter. Nu lyssnar jag på Melissa Horn när jag jobbar ensam på söndagar och hennes ord får mig att sluta fundera på varför. Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd brukar vi sjunga tillsammans när butiken är tom och det bara är kvitton och femtioöringar som räknas. Jag tror att jag ska lyssna mera på musiken nu, för det finns fortfarande ord som behöver beröras och beröra.


                                               Jagskaaldrigmersägasanningentillnånsomsaknarförmågaattförstå
                                                                                                                                               Melissa Horn

Varje dag när jag åker till jobbet blir jag påmind av blommor i ett dike. Av gravljus bland liljor. Påmind om hur snabbt någon kan sluta att finnas. Hur enkelt en människa helt plötsligt slutar att existera. Påmind om hur lätt den långa killen som i nio år gick i klassen över mig dog.
Påmind om varför jag inte har någon som helst respekt för någon som sätter sig bakom ratten efter att ha druckit alkohol.


                                                                                             Whynothingeverturnsaoutasyouplanned
                                                                                                                                                      Coldplay