Who's gonna walk you home
Min sista termin på gymnasiet läste jag Litterär Gestaltning 100 poäng, under handledning av en underbar människa. Ibland gick vi runt på stan och skrev ner allt vi såg, från duvor till excentriska skyltfönster. Eller satt på caféer i timmar och tecknade våra betraktelser av människor som kom och gick. Ibland fick vi bilder eller teman att skriva korta texter runt och sen läsa upp för varandra. Markera starka rader och ord. Idag på min promenad hem från vuxna saker så kom jag att tänka på en speciell bild jag skrev runt då, en tecknad bild av ett troll som speglade sig i ett skyltfönster, i en omgivning fylld av vanliga människor. Idag fick jag nämligen samma känsla som då. Att ibland är det just så jag ser mig själv i världen. Ett troll med trasiga kläder, tovigt hår, grotesk haka och näsa, och alldeles för stora fötter.
Wasn'tpreparedforsuchnewsLikeyou'deverbe
Erik Hassle & Malin Dahlström
Casey, hold on
Jag läste precis en artikel på aftonbladet. Underbart. Den påminde på ett sätt om en bok
jag läste en gång av Johanne Hildebrandt. Freja. Jag är dålig på att läsa nu för tiden.
Somedaywe'llbeallthethingsthatwecanbe
Marit Bergman
Am I wry No
Jag sover så dåligt nu för tiden. Är nästan värre nu än den där veckan då jag trodde jag kunde stilla tankarna så mycket att jag kunde delta i en mindfulnesskurs. Jag. Så jag ansträngde mig och gjorde en body-scan övning varje dag. Jag har nog aldrig drömt så mycket och sovit så lite som då. Förrän nu då. Det är som om jag inte kan få mig själv av sluta ögonen, för varje gång jag blundar är det som om din bild är inristad på baksidan av mina ögonlock. Och det handlar inte om Thailand längre, eller och förlåtelse eller inbillade svek. Det handlar om insikten om reflektionen. Och om avsked. Så jag önskar att jag kunde glömma musselakan och tapeter och tavlor och kvarglömda hjärtan i badrum, och önska att vi aldrig lämnat sanden för snön. Att gå nu varit de sista ord uttalade mellan dig och mig. För när jag inte kan sova på kvällarna och när jag sitter ensam under rinnande heta droppar så är det inte dig jag saknar. Det är aldrig du. Det är reflektionen av mig i dina ögon som jag inte kan släppa. Spegeln låter mig aldrig vara så vacker som jag var i dina ögon, innan du lät mig gå.
CanyoutellmeExactlyhowIshouldhavedone
Mew
Daughter
Jag ramlade igår in på en debattartikel om synen på våra fäder.
Det är lustigt ändå hur syskon kan ha en så olik bild av en och
samma person. Ens egna sanning. Och hur en trogen vän kan säga
allt man inte själv kan uttrycka i ord. Vem är den där gubben?
Saknar dig min Molntuss.
IlosteverytimeIfoughther
Loudon Wainwright
