Jag kan inte skilja på


På söndag är det första advent igen och tiden går så fort. Det står redan upplysta granar längs vägarna och lyser stjärnor i andras fönster. Jag saknar julen så som det var när man var barn. Klappar under sängen från klädtomten från början matchande kläder, frukost och sen mammas risgrynsgröt, kanske en förmiddagspresent ett örhänge eller två innan tomten kommer hos farmor kommer aldrig glömma farbror moffa med svampar fastvirade i glasögonen, blommor som ska delas ut och ljus som ska tändas innan ägg ska halveras och köttbullar nallas eller bara fingrar i gröten innan middag efter Kalle och Johanna. Och sen klappar under granen och ätande av choklad after eight. Jag saknar att klä granen, allt från trasslande ljusslingor till spiran dom färgglada kulorna som jag inte längre misstar på äpplen till änglarna på grenen högst upp. Och ljusstakarna som hade sin bestämda placering i fönstren. Allt det saknar jag.
Och jag kan inte minnas den sista riktiga julen.


Kanske julen efter ön, fastän den var snölös i fel hus

   
Så kanske julen då jag fortfarande hade röd sand under naglarna
men inte ens bilden är rätt för jag hittade endast en från dagen
efter så om jag har någon snäll syster som sitter på rätta bilden
den som bor i förstorat format på värtavägen 16 fem trappor
så kan den gärna mejlas till mig för ytterligare julkänsla

men trots allt saknades det något som senast fanns år 2004.


Jag saknar julen och allt med den

NutrordusäkertattjaghoppasPånåttsomaldrigskabliavMenjagharaldriglyssnatnärdulovatAldrigställtnågrakrav

                                                                                                                                      Melissa Horn


Inte för kärleks skull



Idag hade jag ett äldre par på behandling som med anledning av bortfalland hud på brunbrända underben började prata om två semesterveckor i en orörd fiskeby på sydspetsen av en ö i atlanten. Och att höra andra prata om hotell som lätt svämmar över och morgonpromenader längs stranden fick mig att tänka på samma promenad i månljus och en fantasiö omringad av stora båtar där klockor lever sitt eget liv och kärlek växer i det tysta mellan orden.



Det bästa med minnen är att man kan välja att minnas det hur man vill.
Och det är så jag minns det.


                                                                     Detfinnsnudetfinnsdådetfinnssenomduvill
                                                                                                              Lars Winnerbäck


RSS 2.0